Författararkiv: Madeleine

Ting som omger oss – och värre saker

10 jan 2015. Vi har ständiga projekt i familjekretsen med att tömma olika hus och rensa bland saker. En del säger att det känns skönt, som en befrielse att bli av med gamla saker, att slänga. Jag blir mest ledsen. Alla fina arkitekturböcker, alla konstböcker, alla vackra artefakter som ingen vill ha. Det finns för mycket saker. Och ändå finns en trend att vi ska konsumera så att hjulen går runt. Det görs så många nya fina saker, ny design, den lockar, men vad gör jag med det gamla? Jag tycker om mina gamla saker. Jag tittar på mina målningar…

Jul

22 dec 2014. Haft lilljulafton först i Göteborg, sedan i Trelleborg. Ladda ladda, umgås träffas, roligt roligt, sen puff är det slut. Övergångar tär alltid. Glad och tacksam över storfamiljen! Och nu vänder det, årets mörkaste dag är passerad. Snart dags att skriva årets sista gästkrönika i TA.

Biologiska sviten

7 dec 2014 Andra advent Fotografierna visar alltid något som inte längre finns. Kroppen har inte en själ utan själen har en kropp. När vi dör har själen inte längre någon kropp. Acceptera kroppens åldrande. Biologi – mat in, avfall ut, måste hela tiden tanka. Vissa saker växer – hår, naglar, hud, haka, näsa. Min nästa diktsamling har arbetsnamnet Biologiska sviten. Planeras släppas till litteraturrundan 2015.

tempus

30 okt 2014. Detta med tempus. Pluskvamperfekt: Det har länge varit dags att skriva snart. Min sanning. Att känna igen har med imperfekt eller perfekt att göra. Nutiden känner man inte igen. Att känna igen framtid vore en anakronism. Annars slår mörkret till som ett klubbslag efter övergången till vintertid förra söndagen. Vackra soliga dagar, men klockan fyra blir det plötsligt kallt, och så, halv sex blir det mörkt. Jag är i princip glad över att leva i ett land med årstider, men mörkret blir alltmer svåruthärdligt. Det hänger samman med att våra ögonlinser grumlas med åren. Det blir helt…

höstmörker och föreläsningar på landet

20 okt 2014. Hemkommen från föreläsning om Lust på Söderslätt. Hammarlövs församlings lekmannakår i Fuglie församlingshem hade bjudit in mig. Det är speciellt och ganska exotiskt, varm trygg robust stämning bland de 28 personer som var där, vi sjöng en psalm efter föredraget och prosten välsignade oss. Jag mindes plötsligt hur min mamma brukade lägga pengar på gatan  i Frälsningsarméns gryta, som skulle hållas kokande, just för att det var så starkt att få bli välsignad. Förra veckan var jag och Anna Lindgren i Simrishamns bibliotek och talade tillsammans om Med brödet under bröstet. En stark och gripande kväll, extra…

Rosor

28 sept 2014. Mörkret känns redan tungt. Fast jag badar ännu i havet. Kört över Söderslätt med dess byar, det skänker mig stor glädje. Var i Lilla Isie kyrka, jag gråter alltid. Varför? En längtan? När jag kom hem hade taggiga buskar plötsligt slagit ut med en handfull stora röda rosor och tre gula.