Välkommen till Arkitekturpoesi!

Nu är nya boken, min tionde skönlitterära, ute! AKTERSVALL utgiven av Ekström & Garay. Jag skriver krönikor varje månad på ledarsidan i Trelleborgs Allehanda och Ystads Allehanda. Föreläser om alla mina böcker. På denna hemsida kan du länka till mina artiklar, du kan boka en föreläsning eller en guidad tur, beställa ett arkitekturuppdrag, köpa en bok genom att kontakta mig på mejl eller sms. Klicka på rubrikerna här ovanför så hittar du mer information.

 

”Observationer från sydlig utpost”

Här under finns löpande kommentarer om livet, kärleken och döden, senaste överst. Välkommen in!

Trist men vatten

13 april 2021. En trist dag igår, regn hela dagen, kallt, det bildas pölar, sjöar av lerigt vatten på vägen framför både sjöboden och båthuset. Fick covidvaccin i lördags, AZ, på natten fick jag hög feber, var ruggig hela nästa dag, fortsatt feber. Men det går ju över, jag ville ju vaccineras. Östersjön vräker sig med kraft mot stranden, i förrgår ljust blått vatten i vågorna, idag svart av tånggegga, den kommer när det är ostlig vind. Annars badar jag två gånger i veckan, det är friskt, mycket kallt och underbart!

Fantasivärld – eller?

25 mars 2021 Jag skjutsar mitt 7-åriga barnbarn i bilen. Han sitter bak, jag vid ratten. Så hör jag honom tala med olika röster, han har några leksaksfigurer i handen och de pratar med varandra. Så underbart, tänker jag, han går in i leken. När slutar man leka, när upphör den förmågan? Så tänker jag på den nya bok jag håller på att skriva. Jag lever mig in i fröken Husgafvel, stadsarkitekt, bygglovarkitekten Viktoria Persson, byggnadsnämndsledamöterna och andra, jag har ritat en karta och platserna i den är nästan mer verkliga än de som finns runt omkring mig. Boken utspelar sig på ett stadsarkitektkontor i den skånska kommunen Brandeborg, där finns en hamnstad, tre fiskelägen och tretton byar.

Lycka, en känsla eller ett tillstånd

25 mars 2021. Vi samtalar om lycka efter att ha läst prof. Michael Dahlens forskning i ämnet. Och vad ordet betyder. På olika språk. Jag tänker på min gamla filosofilärare, som skilde på momentan/spontan lycka (Rousseau) och den mer stabila intellektuellt erhållna lyckan, som man arbetar för (Voltaire).

Håller så klart med om att Happiness is a skill. Och klagar gör vi ju inte!

Tänker också på Alain de Bottons olika böcker om lycka (med underteman förälskelse, arkitektur och allt möjligt annat). Teori contra känsla.
Det fanns en lyckad (hoppsan, här var ordet igen, fast i annan betydelse!) reklamkampanj (ett försäkringsbolag?) om att allt viktigt i livet är gratis (illustrerad med någon som rodde en båt i kvällningen, typ)
Jag tittar på bilden av mina systersöners små barn som tar kontakt med varandra. Det gör mig lycklig och glad. Men hur gör jag/man så att det känns? Eufori är en känsla man/jag längtar efter att uppleva. Har man upplevt det en gång vill man uppleva den igen och igen.
Den är kortvarig, och inbillar jag mig, oberoende av yttre faktorer. Jag KAN känna den när jag tittar på de två älskade barnen, men det är inte säkert jag känner den.
Jag kan vara nöjd och lycklig och tacksam, men samtidigt önska ”jag ville KÄNNA mig lite glad”. Jag har känt oväntad eufori när jag klippt gräs eller när solen har skapat en ljustriangel på badkaret.

Bygg bättre bevara mera

15 mars 2021. Denna krönika publicerades på ledarsidorna i Trelleborgs Allehanda och Ystads allehanda 3 mars 2021:

För bevarad kultur- miljö är intresse viktigare än lagar och bestämmelser.
Vid ett seminarium i veckan mellan Boverket, Sveriges Arkitekter och Riksantikvarieämbetet framfördes att kulturmiljö är nyckeln till en hållbar framtid. Äntligen säger jag!
Kulturmiljö är inte bara särskilt utpekade områden, utan det är all bebyggd miljö omkring oss. Sverige har otroligt rika skatter av stadsmiljöer, byar och landskap, av människan kultiverade landskap. Det är samlad historia, det är berättelserna om våra liv.
Nu talar arkitekter och antikvarier samma språk. Rivningarna blir färre, ren nybyggnad minskar, återanvändning ökar. Att bygga på något befintligt gör att det nya blir bättre. Att behålla Schaggarps gård i det nybyggda bostadsområdet i Skegrie utanför Trelleborg hade gett en extra dimension och en historisk förankring.
Att bevara delar av byggnaderna på gamla Gasverkstomten i Trelleborg borde vara en självklarhet. Aningslöshet verkar gälla för Regementet i Ystad. De föreslagna nybyggena förvanskar befintliga byggnader och den höga exploateringen påverkar kvarterets unika historiska karaktär.
Kunskap och intresse finns. Allmänheten har ofta kunskap om lokala förhållanden. Hembygdsrörelsen har stor kunskap. Det finns föreningar som Svenska Byggnadsvårdföreningen och gruppen Jag räddade ett ödehus som lär ut om äldre hantverk. Utgående från Stockholm finns en rörelse Renoveringsraseriet, som berättar om tidstypiska detaljer och ifrågasätter att fastighetsägare slänger ut de vackraste byggnadsdetaljerna och ersätter dem med skräp. Allmännyttan och kommunala fastighetsbolag borde vara ett föredöme. Många vackra hållbara gamla fönster har under åren bytts ut mot nya i plast och metall med klumpiga detaljer.
När kulturmiljön tar stryk handlar det inte om brist på kunskap eller brister i lagstiftning, utan om vilja, attityd och tillämpning. Myndigheters överblick och den enskildes perspektiv går inte alltid att förena. Allmänheten har engagemang och god vilja. Byggnadsvårdare och hantverkare kan mycket och det är allmänheten intresserad av. Se bara populariteten hos alla teveprogram om gamla hus.
Fast allmänheten är alltid konservativ och mot förändringar. Och stadsbyggnadsfrågor är komplexa. Bevara mer av det befintliga. Men det nya som byggs ska ha en egen karaktär och ett innehåll efter vår tid. Det ska inte pressa fram i hast och i stor skala. Men som recept för att slippa nymodernistiska ”lådor” är det inte tillräckligt att önska tillbakablickande klassiska formelement. Det nya som blir bra tar avstamp i platsens specifika förutsättningar, dess geografi och historia och präglas av engagemang, vision och äkta inlevelseförmåga. Och det finns lyckade exempel.

Föredrag på bibliotek

10 febr 2021. I veckan skulle jag ha hållit en presentation av min senaste bok “Aktersvall” på biblioteket. Men coronan bara pågår och pågår, vaccinet är försenat. Så föreläsningen är framflyttad till obestämd dag. Men boken finns att låna och läsa! Och den finns att köpa förstås, i fysiska bokhandeln, nätbokandeln eller direkt av mig, skicka ett mejl!

Besök gärna mitt konto “madeleinebrandin” på Instagram. Där finns bilder och korta texter, alltså äkta arkitekturpoesi!

Inställt!

18 nov 2020. Covid 19 medför restriktioner i hela Sverige, Europa och världen. För min del är skrivarträff 18/11 i Båthuset inställt, mitt inbokade föredrag i Östra Torp 24/11 inställt, min uppläsning på ABF 10/12 inställd. Samtalslunch med en präst 19/11 i Garnhuset inställd, min dotters visumbesök på ambassaden inställt (så hon kan inte lämna Kalifornien för Sverige). Mötet förra veckan med Energivision Syd skedde med zoom på var sin dator, samma med mötet i kulturprisgruppen, vi satt på var sin ort.

Samhällsbyggnadsförvaltningen i Trelleborgs kommun har flyttat in i nya lokaler. Där har man inte eget rum, inte egen arbetsplats, det heter “clean desk” och arbetet sker på datorskärm. Jag är överspelad, jag som vill titta på detaljplaner och översiktsplaner på stora kartor som kan läggas ut på bordet, jag som vill skissa på husfasader och planritningar med penna och skalstock på papper. Det händer något med sinnena när handen ritar och bilden av byggnaden växer fram, jag skissar på genomskinligt skisspapper, jag ändrar på nytt papper jag lägger över samtidigt som jag ser lagret under. Jag skissar på kvarterens storlek och gångvägen till parken, jag upptäcker siktlinjer mellan vattentorn och kyrktorn, jag lever mig in i hur husväggen under min pennas linje alstrar en skugga, där i mörkret vill jag inte vara, jag skissar en öppning, en port … Igår kväll snubblade jag när jag stängde portarna till sjöboden och föll raklång.

Överspelad, passerad.

 

mörkt, corona

6 nov 2020. Idag en disig mörk dag. Ingen sol, inget ljus. Deltagit i zoomsammanträde, längtar efter att träffa människor fysiskt. Så trist i längden för alla som jobbar att ha det så här. Svåruthärdligt. Men klaga inte. Människan är duktig hon!

Rädd

3 nov 2020. Rädd och orolig över pandemin i världen, inte så mycket för att själv bli sjuk, men för vad det gör i världen. Hemarbete månad ut månad in, uppsagda människor, kulturlivet som inte får ha publik, isolering, i hela världen.

Det mesta inställt, men ska hålla några föreläsningar i november och december, signera böcker i bokhandeln.

Idag var det 16 grader utomhus, ömsom sol, ömsom regn.

Arbetar med ett synopsis för en filmadaption av Aktersvall. Ett annat sätt att tänka, film inte bok.