a-honk a-honk lät det

27 jan 2013 “Du skruvade fast benen på sängen. Med rödrävsboan om min hals som enda plagg gick jag rakt mot solen och såg inte längre vägbanan. På natten, sedan, slog jag upp fönstret mot stjärnhimlen. A-honk a-honk lät det. Tusentals gäss låg och trumpetade i vattenkanten där färjan bräckt upp isen. Den ensamma hägern syntes inte längre till. Den kalla luften svepte in i sovrummet jag var en älskande människa.” Ur diktsamlingen Dikter för särboende och långpendlare, 1999