27 jan 2013
”Du skruvade fast benen på sängen.
Med rödrävsboan om min hals
som enda plagg gick jag rakt mot
solen och såg inte längre vägbanan.
På natten, sedan, slog jag upp fönstret
mot stjärnhimlen. A-honk a-honk lät det.
Tusentals gäss låg och trumpetade i vattenkanten
där färjan bräckt upp isen.
Den ensamma hägern syntes inte längre till.
Den kalla luften svepte in i sovrummet
jag var en älskande människa.”
Ur diktsamlingen Dikter för särboende och långpendlare, 1999