Läsarrecensioner av min nya bok Arkitekturpoesi Hus jag minns och hus jag inte glömmer
Du minns, du glömmer inte. Husen. Yrkesskadad? Nej. Öppet sinne – ja. Författaren tillika betraktaren går in i symbios med husen, omgivningarna och naturen. Poesiprosan flyter på, ibland naturligt, ibland överraskande. Läsaren måste skärpa till sitt intellekt. Bra. Det blir som mindfulness, man känner husen, naturen, omgivningarna i texten. Närvaron blir medveten.
Hur kan man skriva något sådant här? Hur kunde Strindberg skriva det han skrev? Svaret blir att orden kommer från en mästare vars författarskap når och berikar andra människors väsen. Det är därför konst är så viktigt utan att man alltid kan förstå. Det obegripliga blir det enda riktigt begripliga.
(Erik Berntorp)
Du har verkligen en egen stil. En harmonisk blandning av igenkännnde och obegripligt, romantisk poesi och tekniska detaljer, personligt och allmängiltigt, konkret geografiskt i Skåne och annorstädes.
(Matz Lonnedal Risberg)
