23 juli 2022. En mulen lite kylig dag efter sötman av en veckas sommarväder. Jag blir lite låg.
Ser då mitt barnbarns kyskåpspoesi på dörren. Där står:
vinter lycklig
dröm luft smeker bara ben
ganska sommar
verklig nyans
Jag ser det som ett tecken. Jag får streta på. Bädda gästsängarna, tvätta handdukar, skörda saftiga moreller (inte i vita klänningen), lägga in badmadrassen i cykelförrådet, äta kylskåpskall fil, bada igen, läsa Saker vi skapar, som nu ges ut på engelska, fortsätta läsa flanörromanen Öppen stad, ge korsordet till grannen, att vara ”triste” är alltför enkelt, inte låg, upp upp upp!
Jag skriver dessa rader till er. Jag önskar er en sommar som en bok, så ni kan återuppleva alla dess ögonblick. Önskar er och oss lätthet, förnöjsamhet, förmåga att tacksamt njuta av den lilla stunden. Igelkotten går här mellan husen, stockrosorna fäller sina färgrika blommor, en efter en, horisonten stilla.
Finns ord att fånga dagen med?