13 aug 2021
Körde genom Malmö, det var längesedan. En härlig sommarkväll, människor rör sig utomhus med bara ben, sandaler och sneakers, de går genom Malmö. De går parvis, familjevis, det finns ensamgående, ofta pratar de med hörlurar i telefon. Själv pratar jag med Alexandra en dryg timme över FaceTime från LA.
Efter några timmar åter med bil mot Trelleborg igen. Vi har talat om klimatrapporten, översvämningarna i Tyskland denna sommar, bränder just nu i Kroatien och Grekland och Turkiet, ovanlig hetta i Kanada, Golfströmmen som hotar att kollapsa i sitt nuvarande läge.Vi har talat om läget i Afghanistan med talibanernas terror, Jemens inbördeskrig.
De flesta människor vill väl bara, precis som vi, leva i frid och fred.
Vad ska vi ta oss till? Hur kan man leva. Kan vi med ålderns rätt, bara fortsätta leva och njuta våra dagliga små liv, vi reser inte längre, det är pandemirestriktioner, det är drunknade flyktingar i Medelhavet och idag utanför Gran Canaria, liken spolas iland på badstränderna.
Även när vi blundar och inte reser dit. Vad ska vi göra?
Så hör jag i bilradion några gamla välkända musikstycken, som Dancing cheek to cheek och Miriam Makeba Pata Pata. Tänker att så dansade människor i Berlin under kriget, så festade romarna tills riket föll samman.
Kan vi tillåta oss att glädja oss, att leva i nuet, i vardagen, känna oss levande, glada, kind mot kind.
I Trelleborg sedan, lugnt, bondskt, månsken, klar himmel, fartyg mot horisonten, lättnad. Cashewnötter, marsipanchoklad, rödvin, kaffe fast det är över midnatt.