18 nov 2020. Covid 19 medför restriktioner i hela Sverige, Europa och världen. För min del är skrivarträff 18/11 i Båthuset inställt, mitt inbokade föredrag i Östra Torp 24/11 inställt, min uppläsning på ABF 10/12 inställd. Samtalslunch med en präst 19/11 i Garnhuset inställd, min dotters visumbesök på ambassaden inställt (så hon kan inte lämna Kalifornien för Sverige). Mötet förra veckan med Energivision Syd skedde med zoom på var sin dator, samma med mötet i kulturprisgruppen, vi satt på var sin ort.
Samhällsbyggnadsförvaltningen i Trelleborgs kommun har flyttat in i nya lokaler. Där har man inte eget rum, inte egen arbetsplats, det heter ”clean desk” och arbetet sker på datorskärm. Jag är överspelad, jag som vill titta på detaljplaner och översiktsplaner på stora kartor som kan läggas ut på bordet, jag som vill skissa på husfasader och planritningar med penna och skalstock på papper. Det händer något med sinnena när handen ritar och bilden av byggnaden växer fram, jag skissar på genomskinligt skisspapper, jag ändrar på nytt papper jag lägger över samtidigt som jag ser lagret under. Jag skissar på kvarterens storlek och gångvägen till parken, jag upptäcker siktlinjer mellan vattentorn och kyrktorn, jag lever mig in i hur husväggen under min pennas linje alstrar en skugga, där i mörkret vill jag inte vara, jag skissar en öppning, en port … Igår kväll snubblade jag när jag stängde portarna till sjöboden och föll raklång.
Överspelad, passerad.