26 febr 2016. Tiderna förändras men är ändå alltid desamma. Krig i Afgahnistan och Syrien. Alltfler ledsna flyktingar med allt mer grusade förhoppningar. Det är lätt att få samhällsångest. Hur ska man stå ut. Varje generation verkar vilja kriga, supa och för all del göra nya stadsplaner, människan verkar hela tiden bygga världen om och om igen. ”Vad som varit är vad som kommer att vara” (Predikaren 1:9) Vi kan vända oss mera inåt än utåt, fundera mera över vad är att vara människa än vad samhället är och gör. Politik borde handla även om det.
Arkitekturpoesi
