30 okt 2014. Detta med tempus. Pluskvamperfekt: Det har länge varit dags att skriva snart. Min sanning. Att känna igen har med imperfekt eller perfekt att göra. Nutiden känner man inte igen. Att känna igen framtid vore en anakronism.
Annars slår mörkret till som ett klubbslag efter övergången till vintertid förra söndagen. Vackra soliga dagar, men klockan fyra blir det plötsligt kallt, och så, halv sex blir det mörkt. Jag är i princip glad över att leva i ett land med årstider, men mörkret blir alltmer svåruthärdligt. Det hänger samman med att våra ögonlinser grumlas med åren. Det blir helt enkelt mörkare.